Additionalitet

Gör pengarna nytta?
En stor svårighet när det gäller utvecklingen av klimatprojekt i utvecklingsländer är att avgöra om projektet gör nytta eller inte, det vill säga leder till mindre utsläpp än det mest troliga referensfallet utan projektet (baseline). Detta kallas additionalitet och är det mest fundamentala och samtidigt mest omstridda kriteriet som måste uppfyllas för att ett klimatprojekt ska bli godkänt. Additionaliteten är särskilt viktig inom CDM samt i de fall då den klimatkompenserande parten ingår i exempelvis EU:s system för utsläppshandel (EU-ETS) och som kan tillgodoräkna sig certifierade utsläppsreduktioner (CER:s) i sitt åtagande under Kyotoprotokollet. Brist på additionalitet kan i värsta fall leda till ökade globala utsläpp av växthusgaser fast intentionen var den omvända. Även för företag som kompenserar frivilligt och utanför olika handelssystem är det viktigt att projektet är additionellt, eftersom det avgör om kundens pengar gör nytta eller inte, dvs att det de facto sker en klimatkompensation.

En anledning till att additionalitet blivit ett omdiskuterat begrepp är att många projekt som genomförts under åren har varit tveksamma ur denna synpunkt. Flera oberoende genomgångar, bland annat av WWF, har påvisat grava brister i CDM-systemet, till exempel att en stor andel av alla godkända projekt troligen hade genomförts även utan CDM.

Additionalitet kan mätas på olika sätt och följande tre är vanliga:

• Man kan göra en prövning för att se om det finns några konkreta hinder som sätter stopp för projekten. Finns det hinder så kan projektet vara additionellt.
• Man kan göra en kalkyl för att se om projektet är finansiellt gångbart. Visar kalkylen på låg lönsamhet utan stöd från CDM, och mycket bättre lönsamhet med, kan projektet vara additionellt.
• Till sist går det att analysera huruvida projekttypen har genomförts i regionen tidigare. Om inte är chanserna goda att projektet bedöms vara additionellt.

Det finns således anledning att vara vaksam när det gäller additionalitet. En riskminimerande åtgärd är att bara använda sig av klimatkompensation med standarder som ställer höga krav i detta avseende, exempelvis Gold Standard och Plan Vivo. En annan är att undvika vissa former av projekt samt regioner. Stöd till vindkraftsutbyggnad i Kina har fått mycket uppmärksamhet i media därför att additionaliteten varit ifrågasatt.

Det är inte bara inom CDM som additionalitet är ett viktigt kriterium. Detsamma gäller även för alla standarder på frivilligmarknaden. För Plan Vivo exempelvis är additionalitetskraven högt ställda. I Plan Vivo-projekt jobbar man med samhällen på landsbygden som saknar finansiell, teknisk och social kapacitet för att upprätta långsiktigt och hållbart bruk av marken. Därför genomgår projekten test för att visa att de inte är ett direkt resultat av lagstiftning eller är kommersiellt gångbara av egen kraft.